Språk: ”Ärans och hjältarnas språk” – det var vad Esaias Tegnér för 200 år sedan kallade vårt modersmål. Vad skulle han ha sagt om dagens svenska?

Kanske detsamma som han sa om engelskan: ett ”språk för stammande”. Fullt så långt går inte medarbetarna i uppsatsantologin ”Guld i strupen? Rötter och relationer till svenska språket”, men kampen mot onödiga låneord förs på bred front.

De inte mindre än tjugo bidragen är skrivna av allt från lärda professorer till journalister översättare och skönlitterära författare. Det som förenar dem är kärleken till språket, i första hand svenskan men även vidare.

Björn Ranelid, till exempel, ägnar själva orden sin hyllning, till vilket språk de än må höra. Mia Mårtensson, översättare bosatt i Tyskland, skriver klokt om ”Svenska språkets betydelse för en utlandssvensk”, och Ingrid Ramberg delar med sig av sina erfarenheter som förlagsredaktör. Hon ser som sin främsta uppgift att hjälpa författarna fram till det bästa uttrycket för det de vill ha sagt.

Relationernas mellan svenskan och våra nordiska grannspråk uppmärksammas av österbottningen Kenneth Myntti i uppsatsen ”Tvåspråkighetens olidliga lätthet” och av Osloprofessorn Finn-Erik Vinje som med godmodig ironi skriver om svenskan ”Fra lillebrors synspunkt”. Allt som allt en rik och tankeväckande bok.

Staffan Bergsten

(Här med skribentens tillåtelse – publicerad i Vestmanlands Läns Tidning den 29/1 2015 och eventuellt ytterligare tidningar inom Promedia-gruppen)